The Chrismukkah That Almost Wasn't.

Och så flög ännu en jul förbi utan speciellt mycket julkänsla i landet Down Under. Det är klart att julkänslan finns - julgranar som inte är riktiga utan mestadels gjorda av metall alternativt plast, julmusik som dundrar ur högtalarna i de stora shoppingcentrumen, julklubban som är verklighetsstor utanför St. Mary's Cathedral, papegojor som flyger runt över huvudet på en... Det är ju bara snön som fattas! Nästan.

Julen drog igång på Side Bar på Julafton. Galet mycket folk, så vi gick ut för att ta lite luft efter ett tag men hamnade istället på någon vänster inne i en katolsk kyrka där de höll midnattsmässa. Mysigt tyckte vi - tills vi insåg att man antagligen inte ska stå halvt dragen i en kyrka - där det luktar väldigt mycket rökelse och prästen ber i falsett på latin - och sjunga julpsalmer från ett bibelhäfte halv ett på natten. Så vi vandrade tillbaka till Side Bar där tempot var helt annat än i kyrkan.

Förra årets 25 December firades på Bondi Beach med Frida, Linda och Jonas med svensk julpicknick (inkl. spetsad Blossa-glögg direktimporterad från IKEA) och galenheter på Sunburnt Christmas vid the Pavillion i strålande solsken. I år spenderades Juldagen i Bettans lägenhet i South Bondi med svensk julmiddag och en jädrans massa julglitter och spöregn utanför rutan.

Senare på kvällen åkte vi till en hemmafest i Rose Bay där Isabelle lyckades bli islängd i poolen - med kläderna på. Så det blev till att sätta sig dyngsur hem i en taxi efter ett tag. Ingen urinvägsinfektion här inte! Blir till att köra full rulle på Boxing Day istället tänkte jag, eftersom alla snackar om hur massivt det är att gå ut på Boxing Day här.

Och visst hade vi roligt på Boxing Day, men jag hade nog haft *** så mycket roligare om det inte hade ösregnat, för ovanlighetens skull under denna julhelg. Bettan och Elin kom över till mitt hus och käkade thai och drack lite vin innan vi drog till Cargo Lounge. Grym dj som mixade in old school-Mario-ljud riktigt, riktigt bra. Tyvärr höll ju inte den lyckan speciellt länge, utan de bytte dj och inte till det bättre. Så vi tänkte fortsätta till Bungalow 8, men dem hade tydligen stängt tidigare på grund av lite folk. Så vi åkte vidare till Kings Cross, men där var draget inte speciellt mycket bättre. Så det blev att vi satte oss i en taxi och åkte hem. 

Taxifärden i sig var väl dock lite speciell. Vi snackar curry-chaffis som sitter och pratar tyst för sig själv. Tror vi. Men nej, han sitter inte och pratar kommer vi på efter ett tag - han ber! Till jag  vet inte vad. Sen försöker han konstant sätta på tracks 3, 6, 9 på cd-skivan muppen har i spelaren men det är bara track 1 som funkar.  Tillslut får nissen fnatt, släpper ratten och börjar be på riktigt. Och ungefär då var det dags att kliva av tyckte fröknarna som inte hoppade av i Paddington utan fortsatte till Bondi. 

Summa kardemumma av det hela kalaset - det är inte bara i Svea Rike det (vanligtvis) regnar under julen, det händer här med. Occasionally. Taxichaffisarna i Sydney är i alla fall en klass för sig. Och det är ju alltid något.