Run Like A Thief.

Ni har antagligen märkt att jag har varit väldigt hyfsat oaktiv med uppdateringar den senaste tiden. Och visst, jag har sett till så att jag har varit upptagen en väldans massa minuter genom att jobba, vara social och leva mitt liv i övrigt, vilket delvis har varit en av anledningarna till dålig catch-up, men samtidigt var det en incident som hände för ungefär tre veckor sedan som har tagit upp mycket av min tid och energi. Jag lyckades för tredje gången på ungefär ett och ett halvt år få min väska stulen. Igen. Självklart ska ju den tredje gången vara den värsta med. 

Som om att det inte var illa nog att min iPhone, SkullCandy-hörlurar, min kamera, nycklar, kreditkort, körkort och diverse VIP-kort låg i väskan. Nej utan idioten ska ju lyckas få med sig cirka $1200 dollar i kontanter som också. Kontanter som jag tyvärr troligtvis inte kommer få tillbaka från försäkringsbolaget. Such great timing...! Och nu undrar ju säkert ni varför jag gick runt med så mycket pengar i löst plånboken. Jag skulle betala min hyra på $1000 och hade inte banknumret just då så var tvungen att ge dem det kontant. Vad jag undrar är hur någon ärligt talat orkar med att inte veta skillnad på mitt och ditt?! Vem följer efter någon från bankomaten i över en timme (!) innan jag faktiskt gick till ett internetcafé för att skriva ut mitt CV till jobbintervjun jag hade dagen efter? Ja, dem uppenbarligen. Lucky fuckers. Jag hann i princip sätta mig ner, ta upp mitt USB från väskan, printa CV:t och skulle lägga ner USB-minnet och då var väskan borta. Vi snackar max 5 minuter. 

Polisanmälan. Försök med att få ut kopior av polisrapporten hit och dit till försäkringsbolaget. Länsförsäkringars procedur som tar längre tid än vanligt på grund av stängt vid jul och nyår. Kände mig halvt handikappad och onåbar utan telefon. Som om att det var det enda telefonproblemet - nej, puckot har ju varit smart nog att använda mitt telefonnummer, så när jag plockade tillbaka mitt nummer fick jag sms och telefonsamtal från personen i frågas kompisar. Inga bankkort, vilket betyder att jag knappt kunnat komma åt mina pengar som varit låsta på mina konton. Ja, ungefär bara en massa krångel. Men det börjar ordna upp sig nu. 


Visst, det är ganska hårt och det är inte (!) kul när det händer, trust me - jag gick nästan in i någon sorts depression light och hade det inte varit för mina underbara kompisar stöd här nere så hade jag antagligen mått ännu sämre. Någon inkräktade faktiskt på mitt liv, på mina privata saker - och det är allt annat än okej! Men life goes on och jag är nästan back to basis. Nu får man väl bara hoppas att hur försiktig/oförsiktig jag än har varit hitills så kommer jag vara ännu försiktigare i framtiden. I've heard that the third time's a charm - so hopefully never ever again.